lunedì 5 marzo 2012

pughetin

mah pare che al Giglio, bruscoli
che si fa? Provo a raccontare il "mio"

PUGHETIN
A ier a Carara, la me Cità, na famiia che a'lavev un minin un pò struv'dat, un bel moret, con un bel muset furb, dò oci neri com 'l carbon. P'r st mod d'esser il ciamavn d sopranom PUGHETIN. La sò mama e 'l so Bà i l' volev un gran ben. I fevn d tut pr dar ai fioli quel chi pot'vn, ma i ern povreti.
La domenca la mama al dizev:
" Ninì tò un suldin. Va fora, pass dala Guindola e comprt un bel pom, i pomi i fan ben! Pò và pur a zocar 'n Piaza D'Arma. Non scordart d far un pass in Cesa p'r na preghierina. Ma a m'arcomand quand al son 'l campanon d'l Dom a mezdì, ven subt a cà che a magnan!"
"Al va ben Mama".
Tra sè e sè, vist che al'er na bela zornata 'nvernale, Pughetin i s'n stè:
( a son stuf d magnar un pom, a me a m piaz i fichi. Mo a ni nè pù. A vai dala Guindola e a compr i fichi sechi) .
Dit e fat i fè cussì!
Pò i pensò:
( I en poghi, se a vai 'n Piaza tuti i m dizn:
"t me n'dà un?"
 me che an son bon a dir d' no...ala fin an'men toc Sapet cos a fai?...a m'n vai ala Padula. A mont sul piè d fic anch si è strlnchit e a fai finta d magnar i fichi freschi).
Assù svelt, svelt...
Na volta arivat tut content i s n stev li picodon su un ram...quand na vozeta  al fa:
" O Pughetin t m'l but zun un fichin?"
Odio che paura! 'L Lup!
( povr me la me Mama a m'l diz sempr d non vnir chi da me sol.... e mò com a fai?)
'Ntant, tò,'l bel son d'le campane d'l Dom alegramente al salutavn Mez-Dì.
"com a fai a andar a cà mò"
Nel fratemp 'l lup i riptev.
" O Pughetin t m'l but zun 'n fichin? "
" No che an t'l but perchè te t m magn! "
" Ma no, non dar reta ale linguaze, me a son bon!"
'L lup in ne potev pù. A i scapav...la popò. Ma i avev paura che Pugtin i scapass e i avev anch v'rgogna.
Pian pianin i' s mis a farla dret a nà querza...non mancand d t'nir d'occ 'l Ninin!
" O Pughetin tla sent la puza! "
" Si che a la sent..va pun là...va pun là..."
'L lup a ogni 'nvit d Pughetin, i s spostav fin a quand  con un r'tloni i andò a fnir drent 'n foss.
Pughetin, svel svelt, i ses zù dal fic...e gambe mie tocatm 'l cul, 'n quatr e quatrot i fu a cà.
Quand i entrò 'n cà i er tut ross tut sudat e col fiaton. La so Mama al fè:
" O mascalzon a l'è sta chi l'ora d vnir a cà?"
"Perchè..che ora a dè! "
" A lè la doa mascalzon! "
" La doa? ma se ha iò s'ntit mò mò sonar 'l Campanon! Mà a iò fama! "
" A gnè pu nient! Abian magant tut nò! Ma dim un pò. ti sen andat a piar 'l pom o tà comprat qualcò altr? "
" A iò piat i fichi sechi! "
" Ti sen andat 'n Cesa? "
" Si che a i son 'ndat, com siet voialtri, 'n m' credt mai! "
" A si... adora p'rchè 'l pret i'n tà vist?"
" Com i fev a v'derm se a ier 'n fond dret a un  pilon! "
A quel punt il Bà i s 'ntromis:
" Adora t sarà andat anc 'n Piaza d'Arma...e prchè i tò amici 'n tan vist? "
" O babbo prchè i en busardi! Me a ier, ien lor chi ni ern "
A quel punt il Bà i ni la fè pù e i ti det un manon.
" O Mama che mal...a nè vera nien, a son 'ndat ala Padula e a ier 'l Lup..a n riussin pù a vnir a cà! "
E la Mama:
" Bela me ossa chissà che paura che t'à piat! Ven qua che a' t dai un basin! "
" Cos? e ti dà anche un basin! Le Mà a l'en la ruvina di fioli! Te va 'n let fin a doman! "
Pughetin i ebb tant temp p'r fars l'idea che a lè mei dar reta ai sò! E i stett Zitt e Mosca!
Ho scritto questa mia interpretazione di Pughetin, la racconto prima di dormire alle mie piccole. Questo per riprendere il pezzo giornalistico di stamani. I bambini hanno bisogno di favole; già dai 6 mesi di età sono in grado di recepire se non il senso del racconto almeno l'attenzione dell'adulto che si occupa di lui. Quel piccolo o grande "periodo" li avvicina, li abitua ad ascoltare. Pare che quando sono molto piccoli il cervello apprenda facilmente. Dona a loro una marcia in più e da adulti ameranno la lettura. Io ci credo.
********
Gualtiero... se leggi il mio Cararin non svenire! Un Grosso abbraccio e un Bacione!

Nessun commento:

Posta un commento

Nota. Solo i membri di questo blog possono postare un commento.

le chiavi!

Semplici chiavi di case….eppure ci hanno fatto penare! La decisione di finire l’anno a Carrara è stata presa in fretta, portarsi ...